Linda Westberg

Trodde jag bröt armbågen idag på jobbet. Jag och bilen har ännu inte blivit buddies, vi har ett så kallat love-and-hate relationship. Jag älskar bilen, men bilen hatar mig... Därför slog jag idag ihjäl min armbåge i bildörren. Ni vet de där känslan när man slår i armbågen illa, det strålar ända ut i fingertopparna och det känns som om hela armen har somnat. I mitt fall så har den nog hamnat i någon slags koma för den har inte vaknat än...

Julamaten ligger som bomull kring hjärtat. Paketen är öppnade och kanske till och med använda. Familjemyset är även det slut. Vet inte hur er juldag var, men efter julafton var jag precis färdig, trots att vi i familjen sovit i kapp hos mormor framför kalle anka kl 3. Därför fick det bli en slow start på söndagen, lite god frukost och musik. Kolla igenom lite bilder och bara mysa igenom dagen.

Efter gårdagens 12-timmars pass så var min kropp helt slut. Inte nog med att julkorten hade anlänt så hade även hosta kommit som ett brev på posten (krypandes). I 4 vekor har det hållt i, men igår var droppen. Jag hade hostat så jag fått ont i både buken och ryggen, men lite hosta kan jag inte stanna hemma för, eller? 5 ställde jag klockan på för att komma tidigt till jobbet och få upp eländet som torsdagen skulle bjuda på. Vad händer då?

Mitt eviga tjatande har nu nått sin topp, för just nu straffas jag med Bonnie Tyler stämma. Visst var det jobbigt innan med lite hosta, men nu är det en enda stor pina. Som jag sagt tidigare känns det som om lungorna ibland studsar upp ur strupen och landar på golvet framför mig. Hosta går ju an, men utan röst känner jag mig ensam. För VET NI HUR JOBBIGT DET ÄR ATT INTE PRATA OM MAN GÖR DET 24/7 ANNARS?

I går var det "julfest" med laget, en liten avslutning så här innan uppehållet. Visst är det mysigt med lite knytkalas, där alla drar sitt strå till stacken och lägger manken till för att fixa fram god mat/fika. Jag och Sandra hade fått i uppgift att utöver godisbaket även baka bröd. Som de två nötter vi är när det kommer till att baka och laga mat så drog vi ut på det i det sista. Vi väntade så länge att både Ica och Konsum hann stänga i Dalsjöfors. En resa till stan blev det för att införskaffa diverse ingredienser. Ett inköp som slutade med 3 inhandlade limpor! Haha

Är det inte fantastiskt mysigt att köra runt i en bil när halkan är som värst, eller när slasken skvätter ner allt i omgivningen, eller när man fastnar med bilen så man knappt kommer loss.

And loooove such a silly game we play..

Jag är inte bitter alls, men är inte livet helt fantastiskt i just de stunder då man bara skiter i allt, släpper alla hämningar och bara lever livet utifrån det som känns rätt just då? Jag är så trött på att alltid leva utifrån vad alla andra ska tycka och tänka i varje beslut man tar. Är det inte okej att bara vara och agera så som man är? Skapa sina egna minnen även fast det kan vara misstag. Vad hände med att ta lärdom av misstagen? Hur mycket jag än försöker göra rätt och leva utifrån den där "att-vara-perfekt-boken" så slutar det ändå alltid med ett misslyckande och ett så kallat breakdown. Jag kan lika gärna bara vara jag och låta andra tycka vad de vill!