Linda Westberg

Jag spelar boll, har noll koll, lever livet på bästa sätt, även fast jag sälla gör ett enda rätt. Oftast springer jag runt och ler, för saker som ni aldrig ser. Mycket bättre än så här kan det inte bliva, men gott folk jag gillar att skriva… Häng med i en snurrig karusell, med fotboll, brev och galenskap.

Lurar mig själv

Publicerad 2011-12-29 23:51:59 i Allmänt,

Trodde jag bröt armbågen idag på jobbet. Jag och bilen har ännu inte blivit buddies, vi har ett så kallat love-and-hate relationship. Jag älskar bilen, men bilen hatar mig... Därför slog jag idag ihjäl min armbåge i bildörren. Ni vet de där känslan när man slår i armbågen illa, det strålar ända ut i fingertopparna och det känns som om hela armen har somnat. I mitt fall så har den nog hamnat i någon slags koma för den har inte vaknat än...
Något som är i liv det är ju min fantasi, men igår fantiserade jag så illa att jag lyckades lura mig själv. Som vanligt satt jag i gulafaran och körde mot ett hus, då jag helt plötsligt blir förbannad över hur folk har blivit så förbannat dekorationskåta! Visst är det mysigt med lite ljus här och där, men stora tivolin kan vi väl låta Liseberg och Gröna Lund stå för?
Där sitter jag i bilen, då jag får syn på en trädgård pyntad med 3 normalstora rådjur alla i exakt samma position, med blicken ut mot gatan, ut mot mig. Detta retar mig något så jag skriker mot "rådjuren" HALLÅ RÅDJUREN!! I samma sekund tänker jag, jo men de ser rätt verkliga ut så de ska ha en eloge för att de lyckats göra ett så bra arbete. Just precis när tanken är tänkt så rör de jävlarna på huvudet och i en enda rörelse så är det som jag trodde var "dekoration" helt borta.... Rådjuren var äkta vara!!
OM JAG SKRATTADE DE SISTA 50 HUSHÅLLEN!! HAHAHA

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela