Nobody put Linda in the corner, except Posten...
Nu har jag hittat min plats på jobbet. Intryckt längst in i hörnet precis som Frances "Baby" i Dirty Dancing. Jag gillar det delvis, för när den goa musiken ljuder ut i högtalarna så kan jag stå där och sjunga för mig själv. Även fast det kan kännas ensamt så vet jag att jag är inte ensam om hörn platsen. Nej, Robyn står ju också i ett hörn, även fast hon dansar. Hur känd är inte Robyn efter att ha stått där i hörnet och dansat själv? Jo då, jag är på god väg och bli kändis, idag sa en tant -Är det du som är Westberg fotbollstjejen? Ajjemen sa ja! Det tyckte hon var kul! Kort därefter kom hennes hund och attackerade mig!
Frillan börjar kännas bättre nu med, att man ska behöva fixa den själv först innan man kan känna sig hemma i sitt eget huvud. Äsch! Det konstiga är att håret alltid känns för kort efter varje klippning. Det spelar ingen roll hur lite man klipper, det känns ändå alltid som allt håret försvunnit, och inte blir det längre om man drar i det heller.. (Så testa inte det, alldeles för smärtsamt och utan resultat)
Idag kom domen från fetma-testet vi gjorde med laget, och jag höll mig nog inom ramarna om jag förstod allting rätt :) jippi! Vilken seger! Nu kanske jag kan sova på nätterna. Bye, bye mardrömmar om en fet kropp som rullar fram på gatorna och jordskalv som skapas när jag rullar in i en byggnad. HAHA
