En helt vanlig dag på jobbet….. NOT!!
Körde som vanligt postbilen denna fantastiskt fina onsdag. Solen lyste, himlen var blå och brillorna satt på näsan och dinglade. Med full fart svepte jag fram med bilen, sprang in och ut i uppgångarna så fort jag kunde..
Tills det hände... Glatt skuttar jag ur bilen och upp till första våningen. Det är då, när jag kommer ut som jag upptäcker att den "gula faran" är borta, jävla ungar som snott den tänker jag.. Sen för jag blicken till vänster, där får jag syn på en gul bil som backar rätt över vägen! Min första reaktion är att springa, sen kommer jag fram till att jag inte kan stoppa vad som sker..
Förstenad står jag och tittar på bilen som korsar en liten väg, kör över buskar, drar kanten på en gräsmatta, kör under en tall, ner för en stenmur och stannar i ett garage! Pensionärer står med stirrande blickar på bilen, funderar säkerligen på vad brevbäraren sysslar med. Tanten som körde en annan bil såg förbannad ut ända tills hon i sin förskräckelse upptäckte att bilen var tom!!!
Efter att jag sett allt detta, gick jag över gatan, ner mot garaget, hoppade över stenbumlingar som bilen dragit loss. Bilen som var täckt av tallgrenar, såg nästan ut som ett student åk. Jag var skakis! Hur hade det gått med garaget? Hur skadad var bilen? vart var alla delar som saknades på bilen? Är bilen i körbart skick? Vem äger garaget? Frågorna var många! Men allra mest funderade jag på hur lilla jag skulle orka flytta stenen som lagt sig mitt framför bilen… Stånkandes och stönandes fick jag till slut undan den, snabbt hoppade jag in i bilen körde iväg till nästa gata (medan radion spelade fuckat upp igen med september och petter eller nåt..) och ringde chefen, som ändå tog den dåliga nyheten rätt bra!
Ibland tror jag verkligen jag blir straffad för någonting! Det är ju tur att jag inte bryter ihop totalt när sådant här händer, utan kan skratta åt det i efterhand! Även fast jag faktiskt var jävligt skraj när jag såg bilen köra över gatan och in i trädgården! Så skraj att jag bara vill försvinna under jorden!
Nu har jag skrivit en roman igen! Men jag hoppas det är till er belåtenhet, för denna historia måste jag bara bjuda på! Glöm inte att den är helt sann!
