Linda Westberg

Om ni inte vet det så har jag ju gått o blivit moster, eller faster om jag fick välja. Har alltid tyckt att faster låter som en liten mysig tant som ger fika o godis till barn. Eftersom jag enbart har systrar insåg jag (smart som jag är) otroligt fort att här blir jag aldrig faster. Så jag skrev om hela regeln om moster/faster. Blir det en pojke så blir jag faster, och vips så var jag faster.

På denna otroligt regniga dag så ska lilla Anton inte bara få bära klänning utan också bada i dopfunten. Lite hemskt kan tyckas då han förmodligen kommer börja gallskrika redan innan prellen börjar kasta vatten i huvudet på honom, men lugnt jag har införskaffat sådana där gula små öronproppar.

När det kommer till mig så vet jag inte hur jag ska ta mig till bilen, ur bilen och in i kyrkan utan att bli helt dränkt i vatten. Jag menar, man vill ju inte komma in i kyrkan som en blöt flodhäst som precis dykt upp över vattenytan..

Mitt försök om att börja skriva på denna blogg gick ju käpprätt åt helvete. Efter ett uppehåll på 4 månader (igen) så hade jag nästan glömt bort bloggen. Hade det inte varit för ett mail så hade jag nog heller inte tagit mig i kragen o skrivit detta, kanske något tråkiga inlägg.

På något vis så känns det som om jag kanske behöver skriva av mig lite grann, det har ju trots allt hänt en del de senaste 4 månaderna. Jag har lämnat mitt lilla pärlhus på landet för sambo-livet i stan. Fotbollen fick ett abrupt slut då ekonomin var dålig o laget fick lämna serieledningen efter konkurs. Ja ni hör själva, mitt liv fortsätter i berg o dalbanans tecken…

Nu ska jag sussa i soffan till arga snickarn som skäller på dvärgar… På återseende =)