Linda Westberg

Jag spelar boll, har noll koll, lever livet på bästa sätt, även fast jag sälla gör ett enda rätt. Oftast springer jag runt och ler, för saker som ni aldrig ser. Mycket bättre än så här kan det inte bliva, men gott folk jag gillar att skriva… Häng med i en snurrig karusell, med fotboll, brev och galenskap.

Min kropp lever ändå känner jag mig död!

Publicerad 2011-07-09 20:56:29 i Allmänt,

Och så var ju fotbollen igång igen, en gång för alla. Jag har haft andnöd, tagit i på styrkan så hårt att jag nästan släppt en brakskit och gud vet vad jag mer har åstadkommit under de här 5 passet. En sak är säker och det är att min kropp är i behov av vila. I natt så kom löpträningen till mig i sömnen. Min bil ville inte starta och så klart vill ingen hjälpa mig. Där står jag med en pulsklocka och ett stort jävla pulsband i handen och tänker jag får la springa in till stan då på 30 minuter. Jag kan inte beskriva med ord hur glad jag var när jag vakna, även fast det visade sig att jag var gravt handikappad och var tvungen att rulla ur sängen för att ens komma ur det liggande läget.
Peter Lemarc sjunger "om man kan känna smärta så vet du att du finns". Alltså finns jag på riktigt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela