Hundbajs förföljer mig och Gösta flyttar in
Trodde att jag skulle vakna upp som ett monster från mars i morse. Men kylan bet tag i kroppen som snabbt hoppade i den blå uniformen.
Dagen verkde bli en riktig höjdare, men allt skulle vända prick kl 14.00 då solen sken som mest och gräset knastrade under mina skor. När en otrolig stank spred sig runt mig, var det gödsel??
Som en betingning trillade pengen ner och stanken var så bekant att inte ens en täppt näsa kunde gissa fel på vad som hänt mig. HUNDBAJS, HUNDBAJS, HUNDBAJS UNDER HELA HÖGERSKON!!!!
Med kväljningar i halsen gasade jag på lite extra in till stan, för att väl framme se att min näsa kunde sitt jobb. Om hundbajs ändå hade varit lätt att tvätta bort, men jag fixade inte det där alls. Efter hårt arbete av benflisan betsy så var skon ren, tvålad, samt handdesinfekterad..
Som grädde på moset, har jag nämligen blivit sambo, så bara. Man kan väl fråga först, men Gösta bara tvingade sig på efter att ha vaktat huset i en vecka. Det var mitt i kvällsmyset som jag för första gången såg honom, brun och en kropp som var rejält behårad. Med lätta steg trippade denna fyrbenta varelse mitt framför mina ögon. Inget hej, utan bara här är jag, fånga mig om du kan din lilla gris. Ett telefonsamtal senare och en riggad fälla, så ska nog Gösta känna sig fälld! Dock har denna lilla husmus imponerat på mig, för han äter chips (inte tyg och möbler) och tvättar sig med papper efter måltiden, sina behov gör han i hörnen och bäst av allt, GÖSTA pratar knappt alls....
