Allt-är-mitt-fel-dagen
Den där jävla dagen då allt vi gör bara är fel och även fast problemet inte ligger hos just dig så är det du som får skiten för det. Den dagen hade jag i dag och jag säger som Fia alltid säger, jag skrattade heela vägen.
Trodde jag var snäll när jag skulle stanna och inhandla en sallad till en arbetskamrat, men när bagar-berta sa att det skulle dröja 1 h innan de var klara åkte jag tomhänt tillbaka till jobbet. (Jag har ju trots allt ett riktigt jobb att sköta) Vad händer då när jag lämnar tillbaka pengen och förklarar situationen? Jo, då får jag mig en känga, för visst var det nu mitt fel att hon inte hade någon lunch för dagen? Kanske har jag fel, men är det mitt problem att hon inte lagat någon mat dagen innan? Eller är det så otroligt jobbigt att åka iväg och köpa sig en sallad på egen hand i så fall? Dessa människor!!
Att konstatera är att min sociala kompetens är värdelös, precis lika värdelös som jag är på att ta kritik tydligen.
Men livet går vidare och väl hemma tapetserade jag och min fantastiska mor färdigt "lillrummet" så snart blir det nog mys stämmning där också. Mitt lilla projekt kommer allt närmre slutet. Om det nu finns ett slut. Min hjärna är ju fylld av idéer.
Snart kanske det är dax att täppa till hålen i golvet i alla fall, för i natt kan det vara dags för mus nr 3 att trampa i musklaveret, eller så kanske man inte ska säga? Haha.. Denna afton mötte mina ögon den ståtlige Hercules, som hade nosen i vädret..
Frågan är vilket skick denna lilla musagud är i i morgon..
