Synden straffar sig själv
Mitt eviga tjatande har nu nått sin topp, för just nu straffas jag med Bonnie Tyler stämma. Visst var det jobbigt innan med lite hosta, men nu är det en enda stor pina. Som jag sagt tidigare känns det som om lungorna ibland studsar upp ur strupen och landar på golvet framför mig. Hosta går ju an, men utan röst känner jag mig ensam. För VET NI HUR JOBBIGT DET ÄR ATT INTE PRATA OM MAN GÖR DET 24/7 ANNARS?
Vila rösten är sannerligen svårt och att prata utan röst tar massa energi. Så pass mycket energi att jag på vägen hem idag nickade till bakom ratten.... Nära döden upplevelser är inte jätte vanliga i min vardag, men vilken kall kår som gick genom kroppen i samma ögonblick som jag fattade hur nära diket jag var. Puh!
Får kanske bli en dag hemma i morgon så här kan jag ju inte ha det...
